Transkriberad uppteckning

Julhalm hade vi hemma, tills jag var femton eller sexton år. Det var far som kom med den, när vi skulle dricka kaffe i mörk- ninga (mörkningen) eller när vi skulle äta om kvällen. Han hade med sej två stuver, som vi strödde. Jag hörde talas om att somliga la ett kors av halm innanför dörren i stugan. F.ö. ingen ceremoni. Kreaturen skulle ha god foring - hö. Och far gav dem en gök på hö´t, stänkte lite brännvin på´t. Han sa inget. De skulle ha en mycket tjock rund brödkaka utan hål i, som skulle ligga på en hylla och gömmas till påska; då fick de äta den. Om man tappade t.ex. en kniv, när man satt och åt på jul- aftons kväll, fick man inte ta upp den, för då skulle någon i fa- miljen dö under året. De skulle hamma till fyrn (klappa till askan i spisen), när jul- / brasan var nedbränd, och sen skulle de titta i den nästa morgon. Var det så att en människa skulle bli död, var det en grav i as- kan. Var det ett djur, som skulle dö, så var det sprallat i askan. På ett ställe i Stråvalla hittade de ett ljus på morron, när de skulle upp och fara till julottan. Det låg på tröskeln och brände, och det var ingen som visste, var det var kommet från. Men mo- ra där i gården har det ljuset i sin kistelädika än i dag. Ett ljus skulle brinna hela julnatten; det stod på bordet i en ljusstake. Slocknade det, så var det ett dåligt tecken. Halmbanden, som varit kring julhalmsstuverna, skulle läg- gas i kors vid dörrtröskeln; det skulle bety, att Frälsarn skulle komma in till oss. Julklappar, det är en gammal sed. De, som hade råd till det brukade ge varandra julklappar. Det har ej varit sed här att gud- modern ger de barn, hon burit till dopet, s.k. gudmorskakor ( såsom i det närbelägna Marks härad i Västergötland) Konterfej hade vi på väggarna. Jag minns särskilt de fåntske / jungfrur på ett stort plakat. Julakors av halmpipor kan jag göra, antingen till ett stort, trint el- ler ett med nio små i. Så var det granna ullvippor med åtta halmstrån, som var kluvna. De hängde julakorset i taket var som helst, där de inte behövde stöta huvudet emot det. Julgran hade de i min barndom, antingen en stor, som stod på golvet fram i kriga, eller en liten, som stod på ett bord. Männen brukade städa ikring i husen, hacka granris och strö bå- de inomhus och utomhus. Julhalmen ökte vi på om nyår, och den fick ligga, tills julen var slut. Den blev la strö. En julabock låg de på ryggen och tog med benen. Det var bara så att de virade ihop halm, men det var inte välgjort, så den var inte lik nån bock. Julanega till fåglarna, hon skulle hänga uppe så länge. De ville inte använda henne ens till strö under kreaturen, för de trodde, att det hade kommit något gift i henne.