Transkriberad uppteckning

Näcken spelade i bäckar. Det var farligt att dansa efter det spelet; då kunde man aldrig sluta. (Har ej hört talas om att någon kunde lära sig spela av honom.) De talade om en märr, som de kallade Rinna märr. Hon kom till ungdomen, när de hade påskevaka. Hon la sej på knä för att de skulle komma upp på hennes rygg, och hon skulle kunna göra sej så lång, så de fick plats allihop. Men hon flög till vägs med dem, och de kom aldrig igen; hon flög till Blåkulla med dem. Det var la själve den onde. Rinna är en gård i Förlanda.