Transkriberad uppteckning

Mara var en människa, en som inte hade några ögonbryn. Det var en, som var gift med en mara. Hon hade kommit in genom ett hål i väggen. Han fick fatt i henne, när hon var i håll med honom, och han tätade hålet, så hon kom inte ut. Han var gift med henne i många år och de hade flera barn. Så en gång frågade han henne, om hon visste, hur hon hade kommit dit, men det visste hon inte. Då visade han henne hålet i väggen och tog bort det han hade tätat det med. Men då försvann hon ut genom hå- let och sa: "Dä ä långt å kallt te Knarre." Så fick han vara en- sam med sina barn. Varulv okänd. Mara börjar hoppa vid fötterna och flyttar sej sedan längre och längre uppåt. Hittar de marvasar i ett träd, så har maran sidit trät. De har bru- / kat skära bort sådana marvasar och bränna upp dem. Har inte hört, att man hängt marvasar över kreatur, som ridits av maran. Ej hel- ler en lie eller annat stål, men skator.