Transkriberad uppteckning

Troll och spöge var ute på lussenatten. De fick inte lov att mala den natten, allt skulle vara still och inget fick lov att gå runt ikring. De klädde sej i lussa mera förr än nu. Det var ena som var själva Lucia. Så var det flera både pojkar och flickor, som var fint utklädda. Pojkarna hade vita byxor och röda band vid sidan på dem. De gick i gårdarna med kaffe. Det tröt för dem på somma ställen; då kokade de kaffe där. De hade med sej bullar och lussekatter. Jag var inte med, för jag var gift ! Men det var brukligt att gå och lussa, när jag var ung. De skul- le vara många, för de trodde de skulle kunna möta lussegubben. Ja, det har varit i all min tid. Alla lucior var vitklädda och hade ett rött bälte om livet. Flera hade ljus. De sjöng / någonting, men jag minns inte orden. Lussenatten var den längsta natten, hade de för sej. Lussegubben kalle de lussefår. De gamle talte inte väl om honom. En gammal i barndom talte mycket om lusse- färs släkte. Jag har tänkt att jag skulle läsa det i bi- beln.