Transkriberad uppteckning

Näcken fanns både i sjön å i bäckar- na. Men han kunde aldrig komma upp ur vatt- net, för han skulle vara så varställd på den nedre kroppen. Det var en sägen, att han var mästare att kunna spela. Falle ha- de hört honom. Om en vill kunde en få lä- ra av honom. Men om han lärde en spela, så blev en sista lile sig sedan. En ville bara spe- la å ingenting annat. Det var det som var det farliga. Om en sköt utåt sjön i brus så kunde inte han komma åt en om en gick i å badade. "Föragôbben" var i kvarnarna. I kvarnen där fanns det "föragôbbe", men det var inte mer än mjölnare som kunde komma till tals med / honom. Han hade honom till hjälp. Det var som om han skulle ha en dräng. När ### fick smet till sig, så skulle "föragôbben" ha med av maten. Den gick ned till gjulhuset och lade det där. Mjölnaren sade att ström- gubben var hårig över hela kroppen som en katt. Det fanns ett kvinnfolk i sjön som kalla- des för "sjörå". Hon var så grann jämt med magen, men om en fick se nedanför magen så hade hon inte ben utan hon var fjäl- lig som en fisk å hade en kluven stjärt som en fisk. En får aldrig tala om henne nu för tiden. Förr så var de så noga när de skulle ut på sjön å fiska. Det skulle vara tyst å innan en satte med ett redskap eller satte sig i hålen att meta, så skulle en ro runt den platsen motsols tre gånger, om en skulle få någon fisk. Ibland så fick de hjälp av "sjöråa" å då blev det så / mycket fisk. Hon träls sig på sjöbot- ten. Men hon kom upp någon gång. Hon hade en halv båt som hon for med. Ibland så hade de sett att hon rodde från den ena kanten på sjön, å ibland så seglade hon. Det var inte bra att nämna namnet på henne om en var vid sjön. En gubbe från Långebergen var å fiskade i Skörselviken. Det var först vid solnedgången. Jämt som solen hade gått ned så fick han se stora ### med fisk. De kom all- deles till kanten på viken. Det var så det fräste. Men först som han skulle till att slänga ut reven, så var allt borta. Det var som allt skulle blåsa bort.