Transkriberad uppteckning

Jag har hört talas om att det skulle vara en borti Åsabergen. Det var en soldat, som var lärd, att han skulle gå och sjunga över någonting däruppe. Han skulle sätta det på backen och springa över det. Då skulle trollgubben komma och säga: "Vad är det, du går och springer över, kom istället och se vad jag har". Och soldaten följde med. Trollet hade en massa gevär och så såg han en kittel och han var lärd att kasta något i den, ett stålstycke skulle det vara. Så hade han ett par järnhandskar med sig och när morgonrodnan kom, kom troll- gubben och sa´farväl och soldaten hade stålhands- ken på och klämde och tryckte gubbens hand, men han skada´ honom inte. Trollen skulle bo bort i bergen. De talte om i min barndom att om / ett barn inte trivs bra är det en bortbyting. I Kållaskog var det en som hade ett barn, som trivdes så dåligt och var sjukligt alltid och gumman blev lärd, att hon skulle säga, att kungen skulle resa där förbi imorgon eller så. Hon skulle säga det så att barnet skulle höra det. Då sa´barnet: "Jag är så gammal, att jag sett Kålla skog bränna ner och växa upp tre gånger, men något sådant har jag aldrig hört". "Är du så gammal", sa´mamman, "så är du en bort- byting". Och så elda hon upp ommen och skulle lägga in ungen. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´: "Jag har varit snäll vid din gosse och nu vill du bränna upp min och så tog hon sin och gick. Jag minns i min barndom att folk var så vidskepliga att de skulle lägga en kniv eller sax hos barnet så skulle inte trollen orka ta det. Trollen skulle la vara bottenrika. Jag har hört talas om en trollgubbe som öst guld med en "skuffa" till dem han gav. Han brukade ge två "skuffer", men ibland gav han tre. / Det var en som han lovat två gånger och så sa´ han: "Har du sett mer?och många som var hang (###) om sig bruka´säga: "Somliga ger mer" och så fick de en "skuff" till. Julafton skulle berget stå på guldpelare och då dansa´de och hade så förnämt.