Transkriberad uppteckning

Förr gick gamla käringer omkring och trolla´ eller spådde. Om de drack kaffe kunde de förklara alltmöjligt med bottensatsen i koppen. Det var en gång min far och farbror hade rest ut på sjön och varit borta länge och då börja de förstås genast och tro att de hade blett borte, bara för de inte fick något brev. Då kom det en sånn där trollkäring till oss och hon skulle spå och se om de var döda. Så tog hon två gröna enkvistar och band upp på stugsväggen mitt i solen och om de blev gröna sa´ hon, skulle de vara levande, men blev de torra så skulle de vara döda. Och det är klart att de torka´ mitt i solen, de kunde la inte bli annat än torra. Men karlarna kom hem igen och det hade inte hänt någonting. Det påstods, att de här käringaarna / kunde trolla så att en del ställen inte fick något smör, men då vet jag inte hur de bär sig åt. - Om jag hade en kossa eller en häst eller ett par små grisar kunde det komma personer och titta på dem och tycka att bonden skulle inte haft dem, de ville hatt dem själva. Då sa´ de, att de mänskorna hade onda ögon. Sen trivdes inte djuren och blev sjuka. Ibland när de satt och kärna´ smör och inte fick nått kunde de säga: "Det är inte att undra på, den och den var här". Det kunde vara någon som miss- unna´ dem denses framgång. Då på den illa gamla tiden tala´ de och om, att kor som gick ute nattetid kunde bli mjölkade. De gamla kunde vara ute och gå och då kunde det komma en virvelvind. Då skulle de vända sig om och spotta, för de hade för sig att det bodde en ond ande i den. Om de inte spotta hade de för sig, att de skulle få någon slags sjukdom.