Transkriberad uppteckning

Mara hade de för sej var nån död som var ond på dem och kom och la sej på dem. Jag tyckte ett kvinnfolk med ett vitt huvudklä på sej kom in och la sej på mej. Och jag kände igen henne också - men det var väl bara inbillning. Då kan ingen röra sej, man kan jämra sej men inte röra ett finger. Men kallar man dem bara i namn, så hjälper det. De skulle ta en täljekniv eller en lie och lägga uppe vid huvet under putan - men så skulle eggen veta upp och baken ner - så skulle inte maran kunna rida dem. - Och Likadant var det med kreaturen i lagårn. Då skulle de ta en täljekniv eller en lie och hänga den över kreaturen med baken upp och eggen ner, så skar sej maran när hon kom, så att hon inte kunde komma på kreaturen.