Transkriberad uppteckning

Jag har alltid hört, att maran ska vara en människa, men hon går alltid baklänges ut, för hon är ihålig bak. Det var riktigt som ett skal. Det talte alltid "Schana" om. Hon vakna' en natt, och maran var åt henne. Och hon såg maran så tydligt – det var som en käring, men hon gick baklänges ut, för hon var ihålig.