Transkriberad uppteckning

En tomte hade de i Möbacka i Sätila. Det hette Petter Halls, stället. Min mamma såg den och flera till. Det var som en liten pojk, men han hade inte mer än ett öga i pannan. - Min bror och en pojk till, de ville så gärna kata´n för han var liten, med det var omöjligt de kunde få tag i honom. En gång gick han in i en risstack, och de plocka kvist för kvist och han gick inte därifrån som de kunde se, men där fannsa ingen. De såg honom varenda dag nästan. Men så fort Petter Hall var död blev tomten borta. Det var på ett ställe i Hajom, Långelid hette´t, där hade de också en tomte. Sonen där var borta - han var rest till Amerika. Det var så fattigt för dem, när han gav sej å. Men så kom han igen en kväll - mora talte om det för mamma själv. Mora var en- samen, när han kom; och hon kände inte igen honom, så när han frågte, om han fick låna hus, nekte hon en. "Jaså, mor nekar sin egen son att få låna hus", sa han och tog sin väska och skulle gå. Hon blev så / "antererater" (upprörd) så hon svimma. Om kvällen som far´n var hemkommen, frågte sonen om alla är inne nu. "Ja", sa far´n. "Nej", sa pojken, "det är de inte. Kalla in den I har ute!" Det ville inte gubben. Men han blev tvungen. Det var tomten han mente. När han kom in, frågte sonen honom, vad han skulle där och vad han gjorde. Och sen läste han bort en, och sa, att han ska ta det han har skaffat dit därifrån och aldrig visa sej mer. Och det blev så med. Men där var kreatur som dog och lagår´n blev ruinerad. Så det var mycket han dragit dit och skött om. - Mora var så hemskt ledsen för han hade haft honom där. Hon sa, att farn skulle ta av nattvardsbrödet och ge tomten. Det skulle vara "änna som" lite betalning. Det var väl något av det som ont är, det slog väl inte fel.