Transkriberad uppteckning

Sjörå var här i sjön lite varstans. Min far såg henne i Nordsjön en gång han var och fiska! Han fick se någonting så förskräckligt ### på vattnet, ända som en spole. Rätt som det var kom det ett ansikte upp. Det var en sjöjungfru. Det kom upp ända här efter midjan. Rätt som det var börja hon på att kamma håret. Men då blev han rädd. Se, sjöjungfrurna, de kunde ta folk. Där var en karl ifrån Rya i Sätila, som skulle ro över till kvarnen och mala. Han skulle ro över Lygnern. Och där kom sjöjungfrun och hoppa upp i ekan till honom. Hon köpte säden av honom och bad att han skulle sänka den i sjön. Så skulle han följa med henne ner och få pengar. Ja, det gjorde han. Och hon följde honom upp igen. Och den där karlen berätta sen, hur vackert det var där. Det var riktigt som boningshus. Ånäcken var i åar. Där kunde folk få lära sej och spela. Näcken / la ut en fiol och den som ville lära, fick gå och lägga sin där. Så fick han gå dit och ta näckens dagen efter, och då var hans egen borta. Sen var han god till att spela vad somhelst. Det var en som hade lärt och spela av Näcken. Så var det kalas på ett ställe. Och den här spelemannen kom dit. Där låg en gumma sjuk, hon hade legar länge. Innan han börja spela, bad han att de skulle skära av strängarna för han kan inte sluta. Och när han kom till Näckens polska kom den där käringen upp och dansa, och stolar och bord och allting dansa. Det skulle ha varit uppe i Björketorp eftersom sägen var.