Transkriberad uppteckning

Gasten, det var någon som hade drunknat, sa de. Det hör- des jämra sej emot oväder, riktigt som nödrop. Det var ett ställe de kallte för Gasthålan. Det var vid en sjö, som heter Långevatten. När min bror gick förbi där en kväll - han hade ett bloss och bära - så dog blosset. Och han hörde det jämra sej också - Mamma sa alltid "Nu hörs gasten, nu blir det oväder."