Transkriberad uppteckning

Maran, det har jag själv känt. Men vad det är, det är mer än jag kan veta. Det är någonting mycket svårt. Det är liksom det kom någonting och gick nerifrån fötterna och hit upp på bröstet. Man orkar inte ropa och inte röra sej. En gång jag låg tyckte jag precis där kom en katt och hoppa av golvet och upp i sängen. Som han hoppa upp kasta jag av mej täcket och katten följde med. Jag steg upp och tände ljus och tänkte jag skulle se, om det fanns någon katt inne. Nej, jag fann ingen katt. Bara man kunde ge något ifrån sej, så försvann det; men se, det var närapå omöjligt. - Jag har hört talas om, de kunde hänga en lie över hästarna, så skulle maran bli hängande på den. Jag har aldrig fått någon riktig förklaring på vad folk egentligen trodde det var. De kallte det bara maran. Men det skulle alltid vara liksom / en katt, som kom och hov sej på dem.