Transkriberad uppteckning

De talte om det skulle finnas sådana där maror. Det var folk ja men. Om de fick tag i dem och var god till att ropa så någon tän- de ljuset, blev det en riktig människa av de där små - de var så små, så de kunde krypa in genom små springor vid fönstren. Om de var god till att få täppt sådana där små hål, skulle de inte kunna komma ut igen heller. Det var en bonde på ett ställe, han var väl inte gift. När han låg en natt, var det något som kom och tryckte honom så förfärligt. De hade ett hål i fönsterkarmen - ett litet borrat hål. Han var god till att ropa till en annan, som låg i rummet och bad honom sätta en pinne i hålet i fönstret. Och den sprang upp och gjorde det. Och i detsamma blev det en ung tös av den där maran. Hon visste inte var hon var kommen ifrån eller var hon var hemma, så de fick ha henne där. Och hur det var så blev bonden gift med henne. Hon var där länge; om de hade några barn kan jag inte säja. Men så en / gång hade de kommit till att ta ur den där pinnen. Och när morgo- nen kom var hon till vägs. Då hade hon blivit en mara igen, och kröpet ut genom det där hålet - Det berätta de här när jag var liten - det var de gamla som talte om det.