Transkriberad uppteckning

Det var en som såg en syn. Han kom mitt i ett liktåg. Han blev stående å kunde inte komma någon vart. Det styggaste var, sade han, när kistan datt i backen å den döde föll ur å han fick se vem det var. Men i detsamma så kom han loss å synen försvann. Det var en tös i min barndom som hade träffat sin döde fästman. Han red på en svart häst. De skildes åt vid kyrkogården. Där kastade han sig ned i graven. Men då vart hon rädd. När de träffades, sade hon: "Månen skiner klart, döden rider hårt." Min far kom ut för en död. Det var på ett ställe de hade en död liggande på bår på logen. När far kom mitt för logen så kom den döde / å sprättade ur varenda knapp som han hade i kläderna. Det var en som gick å turade om natten. Så kom han att lägga sig på en loge å där låg det en käring på bår. När han skulle gå upp så orka- de han inte, för hon höll honom i håret. Han fick ligga till morgonen, men då släppte hon. Men då hade han fått blå "dönyp" över hela kroppen. De gick inte bort. Det var på en gård som låg titt intill kyrkan. Så var det ljus sommarnatt. Där såg jag en som gick igen. Jag kom till en liten skog. Jag kom te å glane nol på. På nolsidan vägen kom det en upp ur jorden å gick sakta å höll handen under hakan. Jag fick se att det var en präst, för han hade kappa å krage. Jag skulle till å genskjuta honom, men i en enda handvänd- ning så var han borta. Då tyckte jä det var konstigt. Det skulle vara e här som gick å spökade. Hon / hade en dotter som fick tala vid henne första dagen hon var död. Det var något som modern skulle ha uträttat. Se'n kom hon inte igen mer. En häruppe i Höglian som hade köpt en egen- dom. Där hade en dött. Denne gick igen. Hustrun vart ensam om nätterna, för mannen arbetade bor- ta. Hon talade om spökeriet för mannen. Men han ville inte tro det. Men hustrun var alldeles förskräckt. En natt så vart han hemma å skul- le vaka. När det led på natten, så fick han höra att det kom en körande. Det skrattade å pra- tade med grovt mål. "Nu få vi säkert främ- mande," sade mannen. "Å", svarade hustrun, "det är nog samma främmande som brukar komma om nätterna." Den körande stannade vid en vist- husbod. Mannen gick ut, men han såg inte tecken till folk eller häst. Men då fick han se en som stod på huk som om han skul- le kara i vattnet. Då bad mannen till Gud å visade den döde därifrån, å sade att han / inte ville ha sådant sällskap där. Sedan spö- kade det inte. Det var flera ställen som en inte fick fram hästarna på, å det påstods att det var dö- da som hindrade. Det var en gubbe, släkt till mig. Han var på ett ställe om kvällen. De ville att han skulle stan- na över natten. Nej, sade han, "jä ska hem om dä one kommer som gröne svin omkring mig." När han kom norr om den gamla kyrkan så kom det alldeles fullt med gröna svin omkring honom. Han fick stå där till dess att det kom en körare, men då slapp han lös. Det var flera som hade svårt att komma fram på den platsen. - Det var en stor öppning i älven på ett ställe. Där fick en inte vara för säker. Bergstedt, en präst här var inte fri än han såg spöken. Drängen kom in till honom en kväll å sade att han inte kunde förstå att det lyste i kyrkan. Kom får ni se, sade han till prästen. / Prästen gick dit. Hustrun ville inte att han skulle gå. Jag är vigd vid kyrkan som vid dig, svara- de han. - Drängen gick efter. Fullt med folk satt i bänkarna. Men prästen gick inte längre än mitt i gången. När han kom tillbaka, sade han: jag dör, å jag dör en ynklig död. Pastor Loden kommer i mitt ställe. Han fick se sin egen begravning i kyrkan. Så blev han sjuk, å det var en gumma som va- kade över honom. Sjukdomen bröt honom i alla le- der. En natt så lade gumman sig på en soffa å somnade. När hon vaknade, så var prästen borta. När de kom att se efter, så låg han i älven å var död. Han hade gått å dränkt sig.