Transkriberad uppteckning

Det var en visa om "näcken" som en sjöng: "Näc- ken han spelar på böljan blå." Å när en var barn, så brukade de att skrämma en för näc- ken. Att han skulle ta en på ryggen å ta en med på botten. Han var i vattnet. Han kun- de inte sjunga men spela kunde han. Han satt på sjöbotten å spelade. Han hade så fint där. "Fôrsgôbben" skulle en vara rädd för, att han var i bäckarna. Där det var näckrosor var det inte sä- kert för honom. Men jag hörde inte talas om, att han ville ha någon människa. Han gick å stas- sade i kvarnarna. Det fanns små bäckekvarnar, å sådana tyckte han om. Där gjorde han som han ville. / "Sjöråa" var inte farlig. Hon var i sjöarna. Hon gick inte upp på land. När det var fråga om fisken, så ställde hon så att somliga fick tur med den. Di gav henne något å då fick de fisk i stället. Men då skulle de passa på i skymningen.