Det var en sorts sjukdom när de blev så uppsvällda i ansiktet. Även djur kunde bli så. "Älvabläster" kalla de det, men det var nere i Tived som jag hörde talas om det. Jag hörde de sa' att de skulle ta "äl- vanäver" för den, men hur de gjorde med den vet jag inte. Det var en gumma i Finnerödja som bota en som blivit ormbiten. Han var redan uppsvälld överallt. Hon hade en sockerbit o sa: "Ge'n dä här!" Men ormen lärde strök i stället, hon tala precis om platsen där den var.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
