Transkriberad uppteckning

I min barndom red byns drängar staffansridning annan- dag jul. De red från gård till gård och sjöng staffansvisan "Staffan var en stallerdräng, han vattnade sina fålar fem" o.s.v. De blev då bjud- na på brännvin överallt. Sista platsen var alltid hos far för vi hade kvarn och hästarna skulle alltid vattnas vid rinnande vatten och vid Ähle rann bäcken åt norr, di var alltid så högljudda men aldrig nå- got bråk för inga utsocknes fick vara med. Sedan hästarna voro hem- ridna samlades man hos den bonden som hade den grannaste tösa för att dansa och di var alltid välkomna för det var en heder att ha en så grann tös. I staffansridningen fick ingen vara med utan att han eller hans far hade häst. Jag fick aldrig vara med för jag var bara mjölnareson och ingen bonde.