Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe här, som de hade så mycket råttor. En gång gick mor- modern där ut, så råttorna skulle höra henne o sa': "Nu får ni gå härifrån! Ni får gå te Sandbergs!" Det var ett grannställe, o där fick de så mycket råttor sedan. Om det var på ett ställe som de hade mycket löss, så kunde en vuxen kvinna där ta en flicka med sig, o så gick de till ett annat ställe o sa' när de kom in: "Vill Ni ha främmat?" Om de då svara: "Ja, ni är välkomna!" så flydde lössen över till det stället. Det var en pojke i Veslakärr här i / Lyrestad, som hette Karl Olsson. Han kunde uppenbara saker, som ingen annan visste. En gumma hade tappat bort sina får o sa: "Ja vet inte, hur ja ska få igen mina får." "Jo, de är oppe i Amnehärad," sa Karl, "på ett ställe där det är så bra får- bete." Och där var de också. Han hade fått denna förmåga på det sättet, att han en gång druckit ur e "väschel" (kallkälla), o när han druckit, fick han se en vit orm i källan. Då blev han så rädd, hade han sett den förut, så hade han inte vågat dricka. Det var många, som for dit o frågade honom om saker o ting. Men så sa' prästen till honom: "Bry dig inte om detta, det blir bara bråk!" Och sedan tog han inte mot någon. I Hellsås här i Lyrestad slog åskan ner för 102 år sedan o husen där / brann undan för undan. Då var de efter en gammal knekt från Guntorp här i Lyrestad, han hett Lax. Då stod två stugor där så tätt ihop, den ena brann, men den andra hade ej börjat brinna då ännu. Så sa Lax: "Den där kan väl få stå kvar!" Så gick han mellan stugor- na där, de två, o då blev den stugan kvar, elden gick inte dit. Annars brann allt ner utom den stugan. Men gumman, som bod- de i stugan, blev arg, för de andra skulle få nya hus, men inte hon. Min mor var med om den eldsvådan, hon var 9 år då, det brann för dem också. Lax hade lärt sig trolla i Finska kriget. Han kunde också "stämma blod." Om han bara fick veta om olycks- händelsen, så stanna blodet med samma, han behövde ej vara där själv. En gubbe i Höglunda här i / Lyrestad, som hette "Mates" (Matts) kunde också stämma blod. En gång rev en fölunge itu huvudsvålen på min farfar. De var efter Mates, o han stämde blodet. Sen kom doktorn o sydde ihop det. Så sa han: "Ni kan kanske ta bort tråden själva, men det vore bäst om jag vore med, så ni inte kommer på en pulsåder." När tråden skulle bort, sa Mates till farmor: "Ta bort trån, du Anna, blon svarar ja för." Hon tog bort trå- den, o det kom inte en bloddroppe. En gubbe, Johannes Jonsson i Håttorp här i Lyrestad, gick ut en dag o sa', att han skulle gå oppåt skogen. Men han kom inte tillbaka. Till slut gick de till Rosina i Burn i Hova sn. "Han ligger på en tuva," sa hon. Hon beskrev platsen, o mycket rik- tigt fann de honom också så som / hon sagt. Det var en man som var med på dans o blev full, då bar de ut honom o la honom där han skulle få sova ruset av sig. När han vakna, var han av med sina pengar o sin klocka. Då skicka de iväg honom till Rosina. "Klockan får du nog igen o kanske peng- arna också," sa' hon. Strax efter kom en person med klockan till en urmakare o ville ha något gjort med den, han var från Fredsberg o påstod, att han bytt sig till den av en smedpojke i Fredsberg. Ur- makaren behöll klockan, han kände igen den, o så fick ägaren den tillbaka. En tid efteråt betalade smeden i Fredsberg, far till pojken, som stulit, också igen pengarna. Ett folk i Böckersboda här hade mist fläsk. Pigan där for opp till Rosina. "Ja, de vet nog, vem som tagit / det," sa Rosina, "men se här själv sånt ärr han har på vänstra kindbenet." Det var en krämare som varit där i gården. Pigan fick se honom i bränn- vin. Det var en i Håttorp här i socknen, som var lite klok, han hette Jakob. En i Ödegården hade mist sin klocka, o han gick till Jakob. "Vi kan kanske kalla den tebaka," sa denne. De gick opp på vin- den o satte sig. Om en stund kom en gumma knallande dit, o så gick hon med samma igen. När de kom ner låg allt klockan där. Gumman bodde ett stycke därifrån.