Transkriberad uppteckning

En julkärve skulle alltid sättas opp på en stake i gödselstan förr. Den satte de opp på julafton. Och de hade i trädgårdarna också. De doppa i grytan på julafton. Och skinkan skulle vara på bordet, o surbröd o vörtebröd lades opp där. Och om julafton på kvällen fick ingenting tas bort av bordet utav maten. Krittera skulle ha varsin bit bröd på julkvällen, o så sa de till dem: "Dä ä julafta i da! Dä ä julafta i da!" Och på julmorron skulle korna ha av julmaten, som stått på julbordet. / Min syster tjänte i Fagerlid i Hova, o där skicka matmodern med alla "matsäck" till julottan. De skulle ha en bit vörtbröd med dit, fast det inte var långt. Min syster sparde biten o hade den med sig hem igen o gav den åt husnodern. Då sa' denna: "Tack för mässa!" För då hade hon nytta av det också. Och brödet gömde hon o gav krittera av, om de blev sjuka. För längre tillbaka sedan så bädda de hela golvet med halm. Den togs in på julafton, tala de om, o där låg de i den halmen. Men på senare tid barra de golvet med granbarr fint, o detta fick ligga ett tag sedan. Varje husdjur skulle ha lite av julmaten på julmorron. / Barnen fick varsitt gren- ljus till jul, o sen såg de efter, vilket ljus som brann ut först. Den skulle dö först av barnen. På juldagen skulle de inte måka ut gödseln hos kreaturen, utan det skulle vara till annandagen. I Fagerlid i Hova, där min syster var, barra de i lagårn på julafton med barr, o det fick de inte ta ut förrän annandagen. De skulle inte röra i julbrasan på julkvällen. Sen på julmorron såg de efter, om det var några spår i askan, o om det var spår efter man- folk eller kvinnfolk. Om spåren vän- de utåt, skulle någon i huset dö under året.