Vi hade en budkavel o en bok i byn, o när det kom någon fattig till byn, så skulle den i byn, som var i tur, hysa den- ne. Kaveln o boken följdes åt, o den fattige fick först gå o ta reda på var det fanns. Det var en fyrkantig kavel o ena änden formad till ett handtag. När knektarna här skulle ut, kom det ett brev med en fjäder i till en, o han skulle i fart ha iväg detta till nästa knekt, o så skulle det gå runt inom området. Kyrkvaktarn här skulle till jul ha en kaka bröd av varje matlag i hela församlingen. Mera hade han ej att / fordra, men han fick kanske en korv också. "Rättstjänarn" här hade samma lön också. Han skulle passa på härads- hövdingen bara. Förr, när de höll på med bråtning av linet, så bjöd de ihop några stycken för att de skulle få sönderbråtat på en gång. När de skäkta linet sedan, så var de också flera tillsammans, o då ville de ha någon med som kunde sjunga bra, för då gick det bra o fort. Jag minns inte så noga vad de sjöng, men det var rätt oblyga visor ibland. Om det kom någon främmande, när de satt i "***basteskôlla" o skäkta, så kunde de på skoj ösa över denne en massa "skäver" av linet.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
