Transkriberad uppteckning

Lyktemannen såg de ofta bort i sanka kärr; den for i väg så alldeles. Han viste sej mest på kvällarna och då det var mörkt. Det var en karl som var ute en kväll och blev så för- villad. Då fick han se lyktemannen och kallade på honom, och lyktemannen kom och lyste honom hem. (Vet ej att lyktemannen var en sorts gengångare).