Transkriberad uppteckning

Havsfrua. Det var en gammal sägen att här var en mor i Årnäs som var nere vid stranden och mjölkade korna och hade sitt lilla barn med sej och hade lagt ifrån sej det. När hon sen kom och skulle ta det, satt havsfrua och gav barnet di. Det blev en så för- färligt stark karl av det barnet. De kallade honom Gamle Baggen och han bodde i Årnäs. Han var på Åskloster en gång och köpte halm. "Nu ska du inte lassa på mer, för hästarna orkar inte dra större lass uppför li- den", sa´patron. "Då drar la jag lasset själv", sa Baggen. "Gör du det, så får du all halmen till skänks", sa patron. Ja, Baggen spän- de ifrån och drog upp lasset själv. Så var det några knektar inkvarterade på Åskloster, och en av dem sa, att han var så stark, så ingen var starkare. Då kallade patron dit Gamle Baggen. Han och knekten ställde sej på var sin / sida om en vagn och drog krokfinger, och Baggen drog av knekten fingret. Han var i Varberg, och där hade de talat om hur stark han var. Handlarn sa: "Bär de hem en tunna salt på ryggen, så får du den gratis". Han skickade bodbetjänten efter. När Baggen kom till Klinten nära Kärra, fick han se att det växte smultron i väga- gropen. Då gick han ner i vägagropen och börja plocka och äta och hade saltsäcken på ryggen. I Sönnerböjda (sydligare i Halland) hände det, att en tjur kom upp ur havet och betäckte kor - de kalvarna blev röda med vita fläckar. (sic !) Näcken har jag hört spela. Han finns i åar. Fantin - en kräma- are - hade lärt sej att spela av näcken. Han kunde ha handklaveret på ryggen och spela och dansa på samma gång.