KORPSKRIFTEN

...
Meny

Läkekonst

Berättare: Anna Helena Nilsson (f. 1861)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Skiver - . Mamma sa: "Hade jag hågat hur mor gjorde, så hade jag fästat pudevarsändar av effsetera". En gammala gumma kun- de det, och jag ville gå till henne och lära mej det. Då var jag med Selma. Bomma´ var stängda och jag kröp under. Sedan när Selma skulle lära sej att gå, så bara hon slängde med benen precis som jag hade gjort, när jag kröp igenom bommarna. Så kom en gumma hit. "Du har krupit under någonstär", sa hon till mej. Ja, jag vistse att jag krupit under bommarna vid Linus. August satte för och och jag tog Selma med mej och sen drog vi Selma under bommarna fram och åter tre gånger. Det blev inte gjort något annat, men benen blev rätta med det- samma. Sånt där lappristyg är inte smörja allt !' Fallandesjuka - det bästa är om de kan ge dem in blod av både fadern och modern. / Barnen fick "kägehosta" - kikhosta. Det fanns en i Torpa, en bondson, hette Pär. Han var född medan hans far stod lik, innan han var utburen, och han fick se´n fars namn. Han gick omkring och botade barn för kägehosta - han hade med sej kyrkenyckeln och hade mjölk av en vit märr i den och den fick barnet dricka. Stolsteg. De skulle borra med ett brandjärn med tre fötter på kring ögat och säga: "Borra, borra stolsteg.." Det var en hel "ravalja", men jag kommer inte ihåg den. Vet inte av att stolsteget kom från stolarna. Örnasting kom av förkylning. Min mor gjorde små glo- hopper - små kaker stekta i askan - och la på för att värmen skulle köra loss det. Likrotnar - somma var så dumma, så att när de hade liktornar eller vårtor, gick de dit där det var någon död och la´den dödes finger på. Men om det var ett fruntimmer, (som hade liktornarna eller vårtor), skulle hon gå till en död karl. När jag var tös, hade jag vårtor. De slaktade två grisar / hos gålbons. När de var inne och åt, gick jag till lon, där de hade hängt upp grisarna och stal en liten smula fläsk och smörjade vårtorna med den, och sedan la´ jag fläskbi- ten under en sten. Halsfall - de lyfte upp det lilla lövet i halsen. Märke på kinden har somliga. Det kallas lungemärke. Det finns ingenting som hjälper för det. Hicka - man skulle dricka och svälja nio gånger utan att andas emellan. Annars, bara de kunde håga på den dom tala- de om dem, så gick det över. Ryggskott - man skall gå till en flyttad länga och lyfta och säga: "Du som ä flötter, hjälp mej som är trötter !" Då rinner blon i rätte. Jag botade en gubbe hette Andreas för ryggskott. Vi hade julahalm. Jag sa´ : Vi ska sätta oss och dra kävle." Jag drog så mycket jag rådde, och Andreas tog i så bra han kunde, han med. Då kom blon i rätte, och han blev bra. Trödet - det är trötthet i handlederna. / Matalea - käringar bakade "matlespannkakor" av mjöl med nio sorters kryddor i och nio löss och lite skateskit. Ona bettet - marka´ i jorden biter - det blev en värk som inte slutade, förrän ett par ben hade värkt ut. Ringmärke - de strök på smörlake. Vessleblåsta - vi fick en vessla i vår råttafälla en gång. Den dränkte vi och flådde och tog vara på skinnet, för om någon blev vessleblåst, skulle det vara bra att röka med sådant. Det kom en marbo in till Åbergs i Varberg och frågade efter ett medel mot rännesketa. Bodbetjänten gav honom munnen full med starkpeppar och sa till honom, att han fick inte öppna mun- nen, inna han kom ut ur stan, för annars tog det eld i stan. Och lär ha sprungit så väldigt fort genom gatorna och ut. Diarré - de har tagit in malen ingefära, kokt i mjölk, eller torkade blåbär. Orm i magen var det en som fick, när han sov. De hällde nysilad mjölk i munnen på honom, och ormen kom upp. Bli krammad - fick de blå fläckar på kroppen, hade någon död rört vid dem. / Frossa kallade de för kålla. Britta, som vi hade här för be- talning, fick kålla ett par gånger. Jag hävde på henne så många bolstrar jag hade. Förstoppning. En i Balg var så fördärvad av förstoppning, men han drack kärnmjölk och blev rensasd. Ringar i öronen skulle göra gott i ögonen. "Jag har fått suddet köv" - det var astma. Märke var en sorts klåe som så barn fick. Ålsinge Britta köpte ett par sorter på apoteket och blandade med grädde och kokade i en äggabolle; det kallades märkesmörja, och det gick hon och botade många barn med. Knarr jar jag hört talas om. Kramp fick man ibland när man satt och mjölkade och inte satt som en skulle. Då skule man spotta i näven och väta på hasa - bara senorna blev våta, så gick det över. Magavärda blev barnen - de fick välva dem uppnerpå, så de blev riktiga igen. Meltera slår - det kände jag många gånger, när jag sprang. Jag tryckte med näven emot meltera det mesta jag orkade. De sä- / ger, att meltera har slagit ihjäl många. Onda hår i ögonen - det är små, korta hår i ögonlocket - har jag lärt mej av en gumma hur man skall plocka dä´n. Läkeblad har de lagt på sår - Den ena sidan läker och den andra drar. Min man strödde aska i sår, om det rann blod. Oxel och äkta kula okända. Trösk - de botade med bär av tröskebärsträd.

Socken Torpa
Landskap Halland
Härad Himle hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Läkekonst

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR