Transkriberad uppteckning

Det kom en trollgubbe till Ås gästgivaregård, när mamma tjänte där. "Jag skall krypa rätt igenom den stocken", sa han, och de såg när han kröp in genom den ene änden, så många som var på gården. Då kom en in genom porten, som inte vvar förblinnarter, "Ä, I förstörata", sa han, "ser I inte att han kryper på stocken". Se´n begärde han ett par blånatottar och det fick han, och de kunde inte se annat än att han åt upp dem. Sedan började han dra ut silkeband ur munnen. "Kom hit, töser, ska I få köpa silkeband !" sa han. Här var ett bondfolk som trodde att alla ville förgöra de- ras kreatur och ta turen för dem. Det hade en "krämmesa" fått reda på. Hon gick dit och och sa, att hon kan säga vem som gör ont. Hon fick med sej Karl - så hette bonden - åt lagårn. Golvet var stensatt. Hon sa´ åt honom, att han skulle lossa på några / stenar i flon, och när det var färdigt, sa´ hon: "Nu kan jag ing- enting göra innan I har varit inne efter vigselringen". Medan Karl var inne efter vigselringen, passade hon på och stoppa en liten påse under var sten, som var lossnad, och se´ n trampade hon till stenarna lite. Och när hon fått vigselringen, fick Karl ta upp stenarna, och då hittade han påsarna och var så dum, så han förstod inte, att de var nya, krämmesa hade la smutsat dem lite. Så sa hon, att de skulle tända i bak- ugnen på kvällen och kasta in påsarna i elden, då skulle den komma, som hade lagt dit dem. Det gjorde de. Då bar det sej så att bondens bror, Lars i Torsgårn, hade varit till Ty- ges (i Kärra) på kalas, han och hans hustru, och de fick se att det lyste så väldigt i Karls kök. Han sa till Anna Brita: "Håll hästen, medan jag går in till Karl och ser efter, hur det är fatt!" Men när Karl fick se sin bror komma, så gick ö- gonen upp på honom, för det visste han, att Lars då aldrig ville göra honom något ont. Länge efter fick han veta att samma krämmesa hade kommit till trakterna igen, och då gick han dit till stället, / där hon var och ville la slå ihjäl henne, men hon sprang ut en annan väg. Men där var ett par andra tattare, och dem slog han så illa, så han måste rymma till Amerika. Han var så arg för att krämmesa hade lurat av honom ett halv pund fläsk och en påse vetemjöl. Det var en gumma, talte mamma om, som tog vara på obla- ten när hon var till nattvarden, och delade och gav sina kor för att få tur till dem Men korna vrålade så gränslöst i lagården, när hon skulle dö. Det var dålighet, de såg, var klart. Säga upp råttorna var det en finne som kunde, talte August (A.H:s man) om. Han kom tlll Ås kloster. Där hade de så myc- ket råttor, så de åt upp allt läder och vad det se´n vara må. Han sa, att om han fick femtio kronor, skulle han ta bort råttor- na. Han gick till ån och läste nåra ord - strax kom råttorna i stora lynner och alla skulle till käppen och kom i ån varendaste pel. Det var flera av folket med och såg på. Så trodde de att det var slut. Men finnen sa: "Jo, här skall vara en till, men / hon är halter, så det går lite senare för henne". Och hon kom mycket riktigt och kastade sej i ån, hon som alla de andra. August talte om det efter sin far. Det var en käring som kokte en vit orm. Så gick hon ut och skulle se om kreaturen. Hon hade en liten tös, som tog en brödbit och doppade i grytan. När käringen kom i dörren,sa tösen: "Vår so får nie greser". "Jaså, din rackarunge, du har varit framme och doppat i grytan !" sa käringen. Tösen fick allt vettet och gumman inget. Här var en som stämde blod. Prästen tog en´en för det. Men en gång hade prästens dräng fördärvat sej, och prästen kom och bad att han skulle hjälpa drängen. "Nej, det gör jag inte, för jag är förbjuden", tyckte gubben. "Men detta är nödvändigt," sa´ prästen. "Jag har aldrig gjort det utan att det har varit nöd- vändigt", svarade gubben.