KORPSKRIFTEN

...
Meny

Födelse och dop

Berättare: Anna Larsson (f. 1856)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Havande kvinna - om en kvist slog till henne i ansiktet, bara hon då inte strök sej i ansiktet, så gjorde det inget. De tog vara på kalvsmage till yste och hängde upp. När jag var li- ten, fick jag en blåsa på ena kinden som tira ! Det var en som sa: "Dä ser ut som du fått en löbsdroppe där". Mamma hade en sån mage hängande. Jag strök på den och sedan på blåsan, och det dröj- de inte länge förrän den var borte. Ingenting i barnets första badvattten eller i lindan. Men när de döpte barnet, hängde de på det guld- och silverringar, spännen och silverlöv, så manteln knappt syntes ibland. Skulle pojk och tös döpas samtidigt, skulle pojken alltid tas först. Har inte hört att pojken "skäggade ner" vattnet för tösen. De skulle köra fort med barnet när det skulle till dopet; då skulle det bli fortfärdigt. / De nistade - hustrurna i grannskapet kom med mat till barnaföder- skan. Det är bortlagt nu. De kallade upp förfäderna - gav barnet namn som började med sam- ma bokstav som dens, som de ville kalla upp, t.ex. Bengt för Börje. Faddrar: två gifta par och tre ogifta par. Bland de senare skulle vara en ung vacker pojk och en ung, vacker tös - då skulle barnet bli vackert - de kallade dem rumpefaddrar. Lösfaddrar - det var de ogifta. Alla gav fadderpengar på barnsölet. Bärmora - vid återkomsten gav hon fadern barnet och sa´ vad det hette.

Socken Torpa
Landskap Halland
Härad Himle hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Födelse och dop

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR