Transkriberad uppteckning

Schiller var präst här. Han fick ett barn om vintern, och innan det skulle lindas, tog han med sej lindan ut ett tag och sa: "Det skall härdas". Han var en sträng "schärtare". Hon som bar barnet brukade lägga en krona i barnets linda för att barnet skulle bli rikt. Gunmora kallades hon. Var det en tös och en pojk, som skulle döpas på samma gång, skulle gunmora skynda sej så tösen blev döpt först för annars skulle tösa få skägg. Gunmora skulle åka fort både till och från kyrkan, så blev barnet fortfärdigt. Faddrar - det kunde vara rader så långa, ofta fem par. Rum- pefaddrar. Den som bar och hennes man, ett gift par till och tre ogifta par och så en kvinnofadder till, om en pojk skulle döpas, eller om karlfadder, om det var en tös, som skulle / döpas. Koden kallades rumpefadder. "Meste hätta" gjorde de, om de kom in där de hade ett spätt barn. De fick ge barnet något för att få den tillbaka. De hade hittat barnen " i gropa. "Grobakäringa kommer och tar dej, sa´ mamma till, när jag ville gå till grann- stället och leka. "Gropa" är detsamma som kanalen. Nista - de bakade sockerkakor eller stora ugnspanne- kakor och fina kakor - skålekakor och äggaringar - och bar till den som fött ett barn. "Gå å nista" kallades det.