Transkriberad uppteckning

"Gå fästemö" okänt. Det har heller inte förekommit, att fästman- nen fått gå omkring och upphämta utsäde e.d. "Min dotter vill mannas" - den dialogen är känd men sådan sed har aldrig förekommit. Brudgumsskjortan skulle bruden ha gjort. Den skulle gömmas och tas till "döareskjorta". Begåvning köpte de strax innan de gifte sej. Fästmön och hennes systrar fick var sin schalett för det mesta. "Bonnen på golvet", så kallades värden. De hade en särskild som for över allestäds och var "bonnen på golvet". Han hette Hans i Para- dis. Det skulle vara en passelig som kunde språka bra. T.ex. när brud- gummens förriddare kom fram och anmälde att brudgummen och hans stass kom, så skulle han svara, att den väntade de inte och försöka uppehålla dem så mycket som möjligt med sitt prat. / Äreportar förekom aldrig här förr, inte heller träd vid portar och dörrar. Men stugan var invändigt klädd med vita dukar både på väggarna och i taket. Var det bröllop, hade de granna band på de vita dukar- na, men var det begravning, hade de svarta band. Pappa sa´ att i hans barndom fanns det stugor, som var klädda med vita dukar året om. Över den platsen vid bordet där brudparet satt hade de fäst en grann silkeduk. Kyrkbröllop hade de sällan förr, det är mer nu. Det skulle rida två förriddare framför brudgummens stass. De skulle spränga fram till bröllopsgårn och tala med folket, och då skulle de skänkas i gamla silverstopar En behöll de ibland och red tillbaka till den yttersta vagnen i brudgummens stass och sedan fram och på sin plats igen i täten. Så hade de en spelman med sig, och en spelman var kommen förut till bröl- lopsgården. Farfar och far till Elias Kärrby var spelemän. Två pelladrängar och två pellapigor höll pellen över brudparet och fick passa så att ingen av dem blev pellabränd - om pellen rörde vid någon av dem; det skulle inte vara bra. Pellen var en grann sikleschal, som de hade själva på gården. / Pengar i skorna skulle både brudgummen och bruden ha. Vet inte var- för. Brudgummens drängar skulle hjälpa brudgummen av med klä- derna och fick dela de pengar, som han hade i sina stövlar. Brud- pigorna fick dela dem bruden hade i sina skor. Det var inte samma personer, som var "pellafolk" och brudparets tjänare. Gömma bruden eller tävla om brud och brudgum har ej förekom- mit. Men på kvällen, när bruden hade gått och lagt sig, skulle två karlar som kallades "försvaret" försöka hindra brudgum- men att stiga upp från bordet. Förningar; de som hade nära väg kom med dem kvällen innan. Det var flere brödkakor, ett smörfat, ett bra köttstycke, vete- bröd och sockerkaka. Brynost hade de inte mycket här, men i Värö. Äggost har de inte nyttjat här. Brännvin och cognac var ofta med i förningarna. Mat till första dagens middag: 1) ost, smör, bröd, 2) potatis, kött, korv och fläsk. "Bonen på golvet" satte fram det stora kött- fatet och skar köttet o.s.v. i bitar och delade till var och en. 3) Fruktsoppa. 4) Sockerkaka med vin till. De har inte brukat samla ihop pengar till bruddparet. Men / de samlade pengar på en tallrik andre dan, kockapengar och spel- manspengar. Det var två gifta karlar som var "försvar", och de stod för insamlingen och delade pengarne mellan "kocken" och spelmä- nen. De har inte brukat ge bruden dansepengar. Men alla manliga skulle dansa med henne. Brurskåla - det var när de drack brudens skål strax hon var vigd. Källaresven okänt begrepp. Värdinna var det ingen som kallades. Klädde bruden gjorde två gifta kvinnor, ofta i en av granngårdarna. Vet inte att någon "brudledare" lett bruden upp till bröllopsgården. Förr har de haft bröllop i åtta dar, och då var de först i brudens hem några dar och sedan i brudgummens några dar. Men jag minns inte att de har hållit på mer än in på tredje dagen. Andra dagens morgon kom bruden och brudgummen med bränn- vin och brännvinsbröd och hade med sej brudgummen drängar och brudpigorna (två av var sort) till alla gäster, som legat över natten på grannställena, och trakterade dem och bad dem vara välkomna tillbaka. / Andra dagen på eftermiddan begav sig allt bröllopsfolket till skogen efter kockabrännet. De hade med sej en karl som var utklädd till skogvaktare och skulle visa vilket träd de skulle ta. Se´n la folket trädet på en vagn och drog det fram till bröllopsgårdens köksdörr. Då kom kokerskan ut med "flipp" åt karlarna; det var brännvin i den. Men fruntimmena fick svagdricka som hon hade vispat råa ägg i. Skogvaktarn var räligt utklädd och sme- tad. Han skulle åka på trädet och köra. Nej, bruden skulle inte åka. Sköt gjorde de både på bröllopet och när de flyttade. Det kallade de äreskott. När de flytte, skulle en karl springa framför dem och bestå alla som de mötte - brännvin och bröd. Har inte hört att de släppte någon katt framför sej, då de kommit till den nya hemmet.