Transkriberad uppteckning

Möter de en med sopor på ett ställe, blir man inte gift det året. Förr köpte fästfolket gåvor till svärföräldrar och svågrar och svä- gerskor, men nu är de tvärtom, nu skall ha istället. De har sag att att de som det lyst för har hoppat urför predik- stolen. Det kunde förekomma, att ovänner kom och satte kryckor utan- för deras hem den dagen på kvällen. Brudgumsskjortan skulle bruden ha sytt. Den fick slitas ut. Pelladrängar och pellapigor var utav de närmaste i släkten. Brudgummens drängar och brudpigorna skulle vakta så att inget blev snattat ifrån brudparet - gästerna försökte ta t.ex. en sko eller handske från dem, när de klädde av sej på kvällen. Brud- parets tjänare var med dem i deras rum tills de hade fått av sej skorna och ytterkläderna. Ett par gift folk kallades "försvar". Hon var brudkvinna och satt / jämte bruden. Nej, hon la´ inte för bruden, men hon skiftade ut sin sockerkaka först till allt folket. - Hon hade klätt bruden. Hennes man och klockaren skulle skära det som var på "sö- madsfatet"; det var skinka och bringa mittt på fatet och korv och fötter av djur runt utefter kanten. I Värö var de 25 år efter sin tid. Där brukade hustrurna ha med sej gröt till bröllopet och sprang och delade ut gröt. "I ska la sma- ka min gröd !" sa de. Förridare red alltid före brudgummens stass i min mors barn- dom. De skulle rida iförväg fram till bröllopsgården och be att få se bruden. "Bonnen på golvet" skulle ut på trappan och prata med dem. Han skickade ut den ena gamla gumman efter den andra, men de sa att de ville se en ung brud med "skålahätta å lin". Till slut fick de då se henne. Detta gjordes för att uppehålla dem, så att de inte skulle hinna tillbaka till stassen. Spelmannen - det kom ofta en med brudgummens stass och en annan hade kommit först till bröllopshuset. De betalades på så vis, att "bonnen på golvet" satte sej vid ett bord och sen fick alla läggga kockapengar och spelmanspengar på en tallrik, och / sen delade han pengarna rättvist. Andre dan skulle brudparet och deras betjäning "ut å skänka" - ge alla gästerna lite förtäring så sängen. Då fick brudparet igen vad gästerna kunde ha snattat ifrån dem. "Forn" bestod av ägg, smör, brödkakor, sockerkaka. Tredje dagen flyttade de nygifta ofta, och då följde allt bröllops- folket med till deras hem och fick vara med om flyttegille. Då var det många som lossade äreskott utmed vägen. Mat första bröllopsdagens middag: 1. Bröd, smör, ost och brännvin. De hade stora brännvinsglas, som de skickade sins emellan, och "bonden på golvet" gick och fyllde på dem. 2. Grönkål eller ärter (inte fläsk till) 3. Kött, fläsk, korv, potatis, pepparrot och sås. 4. Stek och krösemos och potatis. 5. Risgrynspannekaka med mycket ägg och "rusiner" i och då skif- tade hustrurna ut sina sockerkakor. Bruden hade inte krona men en krans med långa silkeband i. De hängde ner på ryggen tsill nedanför midjan. De betalte "rumpeskatt" många år före min tid. / Förr gick de aldrig till kyrkan någon av de söndagarna de lystes för dem. Brudgummen och svärföräldrarna gick omkring och bjöd till bröllopet. Har ej hört talas om sporröl eller mökväll. "Mjölkabäreser" gick med mjölk till bröllopsgården första dagens kväll och fick vara med natten och dansa. Ej tal om "hästapojkar". Har aldrig hört uttrycket "pellabränd" - men det skulle bli otur för den, som pellen rörde vid.