Transkriberad uppteckning

Väscha skomakare talte de om, när jag var liten. Han hade gjort något förfärligt ont, och för det skulle han få vandra jämt ända till domedag. Han fick aldrig gå in på något ställe utan fick stå utmed väggen och begära det han behövde. Det var en liten gubbe med en hop läster pår yggen.