Transkriberad uppteckning

En marskråka är lika god som en orre, säger de. Det beror på att kråkorna inte kom åt att äta ruttet kött så tidigt, som de gjorde på sommarn. De lät alla hästar och kreatur som självdog ligga på marken förr - åtelen skulle ha det, eljest hämnades han. De kallade korpar, kråkor o.d. för åtelen. Här var en gammal skytt som sköt så vådligt mycket. Han hade tagit "bladet", när han gick till nattvarden, och haft i bössan och skjutit, sa de. Men han var smed och gjorde sina bössor själv. Här var så förvådeligt med säl när jag va ung - sälhundar - men nu har de försvunnit. Jag sköt många med kulor som exploderade. Skinnen fick jag bara 1,50 - 2 kr. stycket för, men så kokte vi säl- olja, och det kunde bli 8-10 kannor efter en säl om hösten, när han hade ätit sej fet på sill. På sommaren ligger de och solar sej på klipporna och magrar av.