Transkriberad uppteckning

Har inte hört att man skulle lämna strån varken till havsfrua eller något annat väsen, inte heller att man skulle ta haren. De flätade ihop av halm något de kallade skörlakatten och skickade till den gård, där de hade blivit sist med skörden. Det var för att förarga folket där. Har inte hört att katten skulle äta av fodret och göra de odrygt. Stabbakråka kallades den som kastade nekerna till den som "ladde". De var inte rädda för att binda den sista neken. Har inte hört att kvinnor skulle föra in sista höt. Stäjlakanna la de i stäjlen, det första som lades i ladan. Blötan var stor som logen var stor. Först kunde de daska nekerna mot balken (uttrycket "pasa" säden okänt.) Det gjorde de med alla de nekarna som skulle vara stäjlen för att inte råttorna skulle / få så mycket säd. Före min tid kom "klöftedäger" från Mark hit till gårdarna om hös- ten och klöfta hör. Från Kind med. De var här ett par månader. Här odlades så mycket lin förr. Somt såldes till handlare från Mark eller på marknaden i Morup. Skörladrunken var ett kalas de skulle ha när skörden var slut.