Transkriberad uppteckning

Jag har själv varit med och ridit staffans skel. Nu kommer jag inte ihåg något vidare av visan, för den har jag knappt tänkt på på femti år. Staffan var en stalledräng, han vattna´ sina fålar fem, alltför den ljusa stjärna. De två de voro röda, de sprungo utan möda. De två voro vita, de voro vandra lika. Den femte den var apelgrå som Stefan själv red ut uppå. / Kom gossar, låt oss lustiga vara, en gång jul om året hava. Allt för den ljuse stjärnan. Här kommer far med glaset, med glaset, han skänker oss hela kalaset. Allt för den ljusa stjärnan. Finns här någon flicka fin, hon öppnar genast sitt äpplaskrin.