KORPSKRIFTEN

...
Meny

Djur

Berättare: Ola Bengtsson (f. 1858)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Vargar - det var finnarna som ställde hit dem när Karl XII var i Finland och krigade. De sa att han skulle få gå hem igen och få vargarna med sej. - De skulle ner till havet och dricka varje vår. Det var en karl i Berg i Torpa som sköt den siste vargen här på trakten. Det är 65 år se´n ungefär. Vargen blev bara skadskjuten, men ett fruntimmer hittade honom död inte långt därefter. Agerknarren i säden hade ingen betydelse. Gullhönan - minns ej vad man sade till henne. Göken har en liten fågel med sej, det har jag lagt märke på. Och när de dricker kaffe och halva, säger de att de först ska ha göken och sen den lille fågeln - det är en syb (sup). Har inte hört att göken blir hök. Han gal inte på hökna, slutar gala innan man börjar såda hö. Nola gök ä jola gök, sönna gök ä sorga gök, västa-gök ä bästa / gök, östa gök ä trösta gök. Inte härma göken - hans tunga blör. Skrattar skatorna, kommer främmat. Nej, inte välkommen.

Socken Torpa
Landskap Halland
Härad Himle hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR