Transkriberad uppteckning

Bölen gick många till; han bodde i Småland. Det var stulet hästar på ett ställe, och två karlar gick till Bölen och frågade, om han visste var hästarna fanns. Bölen sa, att det kunde han inte säga i kväll, men om de gick in i hans lada och lade sej, skulle de få vet det tillia nästa morgon. De gick till ladan och lade sej. Fram på natten hörde de att Bölen kom ut och visslade, men det kom ingen. Då gick han in igen. En stund därefter kom han ut igen och visslade. Då dröjde det inte länge förrän det kom en, och då dånade det s'att. "Har du annat att göra än att komma, när jag visslar på dej", sa' Bölen. "Ja, jag har varit och hjälpt ett fruntimmer att skära nacken av ett barn," svarade den loje. Sedan talte den loje om, att hästarna skulle in till stan på marknaden nästa dag. Sedan sa Bölen: "Gack och vrid nacken av dem som ligger i ladan!" "Det kan jag inte, för de har gärdat för hög / gärdsgård omkring sej." Karlarna väntade inte till morgonen utan gav sej iväg strax och kom till staden, och där fann de sina hästar. Hindrik gick till Bölen. "Kommer Hindrik i Valinge hit!" sa' Bölen, och han hade aldrig sett honom förr! Så ville Bölen hjälpa Hind- rik till en goenisse, men Hindrick ville inte gå in på villkoren. Han skulle gå till en korsväg och möta den låje, och skriva kontrakt med sitt blod. Men en svartkonstbok hade Hindrik fått av Bölen, så han kunde stämma blod, och han trodde att han kunde göra så att ingen kunde ta något från honom.