Transkriberad uppteckning

De dödas julotta har jag hört talas om. Det var e sånga de sjöng i Dannemark om ´et (A.K. har varit piga på ett mejeri på SJälland i 17 år). Det var ett levande fruntimmer som var med och det kom en död kvinna, som hade klätt, till henne och bad henne, att hon skulle ta ut den nålen, som stack henne, och det gjorde hon. (A.K. vet ej hur den levande räddade sig ut ur kyrkan) Mina föräldrar sa att det var sand på bänkarna efter de döda. De orkade bort den, innan de satte sej.