Transkriberad uppteckning

Det bodde troll i Mabjär. En gång när en präst som hette Torbjörns- son hade varit i Ås kyrka och åkte hem till Veddige, så dansade trol- len i Mabjär och sjöng. Då sa´ Torbjörnsson: "Ja, I mån dansa så myc- ket i vill, men I får aldrig Guds nåd; det är lika omöjligt som att min käpp blir grön." Men nästa morgon, när prästen vaknade, var käppen grön. I Smörkulla i Derome fanns troll. Det var en hustru som var ute och inte var tagen i kyrke än, och hon hade stål och brännesten i fickan. Det ropade i berget: "Stål och brännesten." Hade hon inte haft så- dant i kläderna, hade trollen kunnat ta henne. De fick en bortbyting på ett ställe; de hade inte brytt sej om att ha tänt ljus innan det var döpt. De förstod att det var galet. Hustrun / blev rådd att tända i ugnen och bränna upp bortbytingen, men som hon skulle till att kasta in den i elden, kom trollet med deras rätta barn och sa: "Jag har varit så rädder om ditt, och du ska bränna upp mitt!" I Veddige var det en brud som blev tagen in till trollen i Vabräns- bo hög. Så julafton så red en dräng dit och då stod hele högen på guldpelare, och de dansade och drucko där under. Han red rätt in, och han blev skänkter: bruden kom med ett horn med dricka. Drängen slängde drickat så det kom på länden på hästen och det brände utav håret. Sen tog han bruden och kastade upp henne på hästen och red därifrån och trollen kom efter. Och de hade nära hunnit fatt honom, men då var det någon som ropade: Ri inte vägen de hårde utan åkern den våde! Då red han över åkrarna och kom fram till Veddige kyrkogård, men trollen var så nära, så de högg av hästen på mitten vid mu- ren. Drängen och bruden föll in på kyrkogården, och kornet skänk- te han till kalk i Veddige kyrka. Men bruden var så galen; hon ville / tillbaka till trollen. Han måste hålla henne, tills prästen kommit och döpt om henne.