KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton

Berättare: Lantbr. And. Pettersson, St. Enebågen, Brevik (f. 1858)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

När de ätit kvällsmat på julafton förr, så skulle de gå rakt från bordet, ingenting skulle tas bort från detta, o ingenting skulle de diska då på kvällen. De gamla sa', att de döda i familjen kom hem då på julnatten. Vi hade en dotter, som var barn- morska en tid i Ransberg, o hon bodde över en jul på ett ställe, där frun dött under året. Och Ida, vår dotter, såg henne där på julkvällen, hon stod i dörren mellan salen och säng- kammaren. Men de andra såg henne inte, o hon tala ej om det förrän dagen efter. Och hon såg ej tydligt heller, när / hon försvann. På julafton skulle man köra in ved före klockan tolv o resa opp efter väggarna i hörnen. Man fick inte bära in någon ved på juldagen och annandagen. Och inte skulle man släcka i spisen på julkvällen eller röra bränderna, utan det skulle slockna ner av sig själv. Annars blev det brand i säden året efter. När de satt o åt julkväll, skulle de se efter, att alla hade skugga ordentligt av ljusen från bordet, den, som ej hade det, skulle dö före årets slut. Och så hade de grenljus på bordet, o då var det en sådan gren för var familjemedlem, o den, vars ljus slockna' först, skulle dö / först. De bakade så mycket till jul, att det räckte över kyndelsmässa, denna kalla de för "lilla jula."

Socken Breviks
Landskap Västergötland
Härad Kåkinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR