Transkriberad uppteckning

Kolare kunde ibland sätta sin mila över en skogsråstig, o sen gick det ej att kola där. Det var en kolaren, som gjort så, o då öppna hon på kojdörren o sa': "Flött di mila!" Och milan slockna o gick inte alls, han måste flytta den, det behövdes bara en liten bit, men sen gick hon. Det tala far min om. Skogrån var hel o vacker fram- till, men baktill var hon ihålig som ett tråg.