Transkriberad uppteckning

Min far sjöng denna visan om Lucia, men jag minns bara första versen: "Lucie vår, Lucie vår, nu firar jag på säng, när den går bort, då vill jag dö, ej längre vara till." "Lucia" kom på morron o bjöd på kaffe, de var ett par, tre stycken i sällskap. Lite utklädda var de då, "lussebruden" var lite grant utklädd. Kreaturen skulle ha en havranek då till lusse liksom till jul. Tidigt på lusse- morron skulle de ha den. Det var en viss dag, som de / hade märke på, den som då var först oppe av grannarna o gjorde ett slag på logen på säden, den var "nummer ett." Men jag törs ej säga säkert, om detta var på lusse.