KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Skålleruds, Dalsland 1937

Lyktmannen

Berättare: John Lind (f. 1901)
Upptecknare: Astrid Westergren

Transkriberad uppteckning

Min mammas farmor såg på kvällarna många tomtar springa omkring med lyktor eller stå stilla på något ställe. Hon kallte dem för lyktgubbar. (Mammas farmor: Maja Jansson f. 1833; d. 1903)

Socken Skålleruds
Landskap Dalsland
Härad Nordals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Lyktmannen

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Skålleruds, Dalsland

Tomtar

Den gamla garvargumman från Kroksberg hade hört tom- tar i garveriet. De var uppe å slog i väggarna på natten, så inte människa fick fred att sova. Ibland på kvällarna hade de 'dryckeslag' i garveriet - för på den tiden var det bränvins- bränneri i Kroken. När de hade slutat att dricka, så blev det oväsen i garveriet. Redskapen blev kastade huller om buller. Det var tomtarna. De tyckte inte om att någon satt å svor å 'domdera' i garveriet. En gång så fick garvarge- sällen en så stor örfil av tomten att han inte hörde på flera dagar efter. Gamle Bergman på Backen råkade ut för tomtar flera gånger. För det skulle vara många tomtar i de gamla hu- sen på gården. På den tiden gick de upp i otta på morgonen å tröskade. När de skulle kasta fram ne- kerna ur ladan, så hade de en liten lykta med sig med / ett talgljus i. Han talade om att tomten släckt ljuset flera gånger för honom. Men om han var riktigt tyst å försiktig, så gick det bra. På samma vis var det i stallet om kvällarna. Det skulle vara riktigt tyst om de inte skulle få en riktig örfil. 'Tomten' tålde inte buller. Det var 'huslig lycka' att ha tomte. Tomtarna var små gubbar med långt skägg. De voro klädda i knäbyxor och röd jacka. På huvudet en röd 'piggluva'!

1933 Läs sägen →
Skålleruds, Dalsland

Jättar

Min morfar talade om att smekäringarna å jättekä- ringarna voro goda vänner så att de lånade saker å ting av varandra. Så kom det en jättekäring å ville "byta mjölk", för hennes ko hade inte kalvat. Jättekäringen bad att de skulle sätta mjölkbyttan på en viss sten. När smegum- man gick hem fick hon se en stor ko gå å beta i hagen. Hon talade om det, när hon kom hem. Gör detsamma sade ennes gubbe, låt henne gå för det är nog jättekäringens ko. När de såg efter så var inte ett grässtrå avbetat.

1933 Läs sägen →
Skålleruds, Dalsland

Krig och fejder.

Ett par kilometer väster ut från Backen ligger en stor myr, kallad Björnungen. Far berättade efter sägen att Karl XII lade en kavelbro över det smalaste passet på den my- ren för att han skulle kunna komma över med hästar och folk.

1933 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //