Transkriberad uppteckning

Mamma tala om att det var en bonde i Lång- serud som hade ett stort havregärde oskuret. Han var gammal och trött på att skära. När han gick hem om kvällen så sucka han och sade högt: Tänk den som hade denna säd skuren till i morron bittida." Han tänkte inte något vidare på det. På natten var han ute. Han tyckte det var väsen på havreåkern. Han hörde att di skrek: "Bind och gör band du lilla görvam den störste kon står och väntar." På morgonen såg han inte till pigan. Men när han kom till åkern så låg hon där och var utröttad. Hon hade fått ta upp / säd hela natten. Det var fullt med smått folk. All havren var skuren och uppsatt. När de kom till ladugården så stod ett bås tomt. Den största kon var borta. Men då ångrade bonden att han hade sagt så, när han gick hem. Men han fick aldrig kon tillbaka.