Predikosjuka (Prediko-Greta)

Ett barndomsminne om Prediko-Greta från Saleby: I sällskap med äldre syster och bror fick jag äran följa dem en söndags e.m. Att det bar iväg till grannsocknen Häg- gesläd berodde kanske på, att vi gingo ut endast därför att vi inget annat hade att göra. Något s.k. läsarmöte hade vi nog ej förut varit med på, och för mig kändes det som något i stil med "barnförbjudning". Det var det myckna folket som ådrog sig vår uppmärksamhet. Det var Greta, som skulle predika i den stugan dit allt folk samlades. Det var ju bara ett fåtal som kunde rym- mas i stugan. Hur jag tog mig in i den kan jag ej minnas. Därinne spelade de och sjöngo av hjärtans lust och fröjd om "Mästaren, som gick där fram, som fordom vid Bethesta damm." m.m. Sakta kom så fram en äldre kvinna, mycket enkel, hemvävd ur- tvättad, smårutig duk om huvud och för övrigt ren och snygg. / Om hon bad kan jag ej minnas. Tydligt kan jag däremot komma ihåg, att hon läste ur bibeln Hesekiel 37. "Och Herrens hand fattade mig och förde mig ut i Herrens Ande och satte mig på en slät mark, den full låg med (dödas) ben... Och jag (Hese- kiel) profeterade såsom Herren mig befallt hade; då kom (Her- rens) Ande uti dem och de vordo levande och reste sig upp på sina fötter, och de voro en ganska stor hop." Härpå predikade hon, som jag tyckte, med slutna ögon. Länge och texttroget, betonade mot slutet: "och de vordo levande, och reste sig upp på sina fötter". - Mot slutet talade hon ock om att då hon såg människoskarorna komma, och icke viss- te vad hon skulle säga dem. Herren sade: "Ordet skall jag giva dig, det du bör säga dem." Hur förfärligt skall det ej bliva, om Herrens Ande ej får väcka dig i nådatiden. - Är du vaken, stå då upp på dina fötter och gå, säger Herren. "Gå, säger Herren, "arbeta i min vingård"!! Min mor går och hör prediko-Greta; efter predikan träffade hon den Man, vår skollärare, vilken ingen - vän eller fiende - / kunnat betvivla vara "snillet" bland oss dödliga, varefter han frågade mor: - Nå, vad tycks? Mor som vill vara renlärig säger: - Inte är hon väl såsom våra lärare? - Jag gratulerar den kvinnan, svarade han, som kan jäm- ställas med denna. (Skrivet d.9 juni 1948 av en motståndare till predikokvinnan, med få undantag. Emma K. Abrahamsson, Vännerbergsväg 7 HSB Lidköping.