Transkriberad uppteckning

Det var en Stenbäcka-gubbe oppe i Tiven, som folk for till när de för- lorat något. Han hade "Skråen" till hjälp förstås. Det var en ung pojke i Fröstorp i Kyrkefalla som tagit en kopparkruka för sin far och sålt till en kopparslagare. Fadern visste inte, vem som tagit den, utan han "la' å" till Stenbäcka gubbe, o denne blåste opp en blåsa i brännvin eller vatten o sa': "Sir du din son?" Gubben ville slå ihjäl pojken sedan, men han rym- de hemifrån o var ej hemma mer, medan fadern levde. Det var en, som skulle fara / till Stenbäcka gubbe, men han for för långt. Det visste gubben, så han sa' när han kom: "Du skulle komma i går, men det gjorde du inte." När han skulle fara hem, sa' gubben: "Ja, du kanske ej hittar, men den hunden här kan följa däj." Förut hade mannen ej sett någon hund, men just då stod en stor, svart hund där. Och han följde honom, så han hitta rätt, sen försvann han utan vidare. Det var en knekt i Mofalla sn., som hete Skön, han hade lärt av Stenbäcka gubbe, men han kunde ej så mycket som denne. Han bota kor, en gång var han hemma hos oss o skulle bota en, hon hade så ont i benen. Han hade pulver, o det tog han i munnen först, o så skar han av klövarna på henne, o så skar / han i rumpan o tog blod där, o allt detta gav han kon sedan. En person körde hem honom till Mofalla, o då körde de förbi Kyrkefalla kyrka. "Kör på," sa' Skön då, "det kommer en käring därborta, den vill jag inte möta." Den andre såg ingen, o de körde genom en skogstrakt sedan där. Men när de kom genom den skogen, så mötte de käringen. "Då blev jag rädd," sa' den andre, "jag ville knappast sitta bredvid honom." Skön for till Amerika sedan. Om de bara kom nära en häst en del o rörde vid den, så kunde de "ta styrkan" från den. men en del kunde ta det tillbaka, men det var svårare. Det var stångjärns- / smide och klensmide vid Åreberg i Kyrkefalla förr, o de fick hämta tackjärn från Värmland o köra dit efter hästar. Då kunde de "ta styrkan" från varandras hästar efter vägen. Ett fruntimmer körde med också, o hennes häst "skämde" de, så att hon knappast orkade hem med den sedan. Det var en bra skytt i Kyrke- falla som de kalla "Gasten, och så var det en annan, som också var skytt, den kalla de "Sisten", för att han sa' "Tack för sist" så ofta. En gång var de ute båda men ej i sällskap, o när de träffades, bad Sisten Gasten om en fjäder av tjädern denne skjutit, till smörjfjä- der. Han fick det, men sen kunde inte Gasten skjuta med sin bössa, / men tog han sin fars bössa, så gick det. "Men jag fann på råd," sa' Gasten, "jag tog kvicksilver i bössan och sköt ut det, men sedan gick det att skjuta med den igen."