Transkriberad uppteckning

Min morbror satte, åtminstone vid påsk, en lie över dörren till ladu- gården. Och ett kors var inskuret där, så att inte något dåligt skulle kunna komma in. Det var ett folk här, som alltid hade för sig, att alla nyinköpta kreatur skulle gå baklänges in i lagårn. T.o.m. hönsen bar de in baklänges. Då skulle djuren trivas sedan. Mor la sot i första drycken, som en ko fick efter kalvningen. Och så la' hon stål i denna, en gammal "rasp", som far hade, lades / alltid i då. En näve salt och en näve kummin kunde de också lägga i första drycken, det var naturligt. Det var en ko här, som ej ville ta sig, jag var borta med den till tjur flera gånger. Då sa' karlen där: "Ta en ettöring och blanda till en deg när du kommer hem och lägg den i samt ge kon detta, så behöver du inte gå bort med henne mer." Och det gjorde jag, och jag behövde ju inte gå mer heller.