Transkriberad uppteckning

Det var ett folk i Åstabolet här i Ransberg i min mammas ungdom, de var mycket rika, men de höll alltid osnyggt där i huset. De skulle ha tom- tar där, folk hade sett små korta, gråa gubbar. Och konstigt var det, för de hade pengar jämt, jämt, som gubben stack handen i fickan, så tog han opp pengar. "Dä tryter mäj aldrig pengar, så länge ja lever," sa' gubben, "men mina barn blir fattiga som en lus." Och det blev de också. En dotterson sa' sedan: "Så länge vi hade något kvar från mammas hem, var det omöjligt att reda oss, men när allt var slut o vi fick börja på nytt, sen gick det."