Transkriberad uppteckning

De berättelser om sättet att bota sjukdomar har jag hört som barn nere i Lerdala, fast jag själv ej trott på sätten. Den som fått revorm skulle tvätta ormslingan med den saltlake som arbetades fram ut smör, gick revormen runt om kroppen gälde det livet Om någon hade tandvärk skulle han ta en saltpåse och gå till en enebuske, den skulle vara som sträva i en skigärdesgård, med hank om och runt enen strö saltet motsols Den som hade skerven skulle först fastställa vilken sort det var, Fru Kvist i Skara gjorde sådana undersök- ningar och för en sort ordinerade hon en påse att bära om halsen i 7 veckor. Den innehöll duveträck, vit- lök, tuppablo, svavel, våeldskol och klippta naglar av den sjuke påsen fick ej öppnas utan den och / Larsson Lerdala Läkekonst 2 linne skulle efter 7 veckor brännas upp. Min lilla syster hade dylik påse i sex veckor och hon var svart som en neger när de 7 veckorna var gånga. Men om hon blev bättre vet inte jag. Prästen hemma tog en gång och undersökte en påse, så då fick man reda på innehållet. Men annat sätt som nog prövades ibland var att föra den sjuka tre gånger över en öppen grav samt smyga ner en trase av barnet med li- ket i kistan. I Gransbo hade de en gammal sadel som varit med i krig där hade förr skavts stål att ge skerva- sjuka in. För att stämma blodflöde när en liten åder var avskuren gjorde man en pasta av brännvin spindelväv och krita, det var inte dumt det har jag själv prö- vat. Hade någon fått smuts i ögat pillade han in en ###, eller och gick han till Karlsfors, där hade de en kogubbe som hette Anders, han slickade ögat rent. / Larsson Lerdala Läkekonst 3 Snuva respekterades inte rann snoren på någon unge sade moran "Snyt dej, snorig, Herre ger dej allt mer". Den som hade gulsjuka kallade på fru Kvist i Skara som hade ett gult band och hängde över axlarna och gjorde sina mätningar och så fick den sjuke svälja ett litet supesglas urin av eget. Ett annat sätt var att äta hackat gult silke, samt litet urin. Min mormor hade botat gulsjuka på mor genom att baka plättar där hon tog grönt på stackarna utanför verandan och bakade in i plättar. Storsteget kunde vridas bort med Lerdala kyrk- nyckel, detta skulle göras före gudstjänst och hade man vridit rätt så var storsteget bort när predikan var slut. Svinkoppor botades med en bit ###, som man gned kopporna med som sedan lät suggan äta upp Svullnad drevs bort med rågmjölsgröt eller / Larsson Lerdala Läkekonst 4 och bands över en bit rikligt fett fläsk Om någon inte kunde hålla tätt i sängen, skulle han kasta sitt vatten i en öppen grav, när det var man skulle det vara en kvinnograv och tvärsom. Tandverk kunde under vintern botas genom att taga en björkpinne och värma den till saven drop- pade fram, då den ströks på tänderna Om tungspenen var nedfallen kunde han lyftas upp med ett teskedskaft med socker eller palt på. Utsot kunde botas med att krossa våeldskol och ta in en del tog in bergskrut. Älvabläster kliade hemskt, det kunde botas genom att ta grön mossa på en gravsten och gnida utslagen med samt sedan elda upp den. Eller också skulle man krypa genom en tra- sig skigärdesgård men laga noga efter sig Örsting botades med att koka en tunn vätska av hör eller lin och droppa ljummet i örat, en del tog stomjölk och en den kvinnomjölk / Larsson Lerdala Läkekost 5 Vårtor togs bort på många sätt, en del knöt en svart tråd om, en del hade gräshoppor att bita och en del tog regnvatten på en grav och tvättade vårtorna med. Detta vatten skulle sedan slås i en öppen grav, där ett lik sedan var nersatt. En grannkvinna till oss när jag var pojk hade fransoser eller som de kallade den fula sjukan hon hade gått för sig att det skulle gå att få brt det genom att den hon låg med istället fick sjukdomen, hon älskade så flera i Lerdala blevo nersmittade till slut blev hon internerad och så ruttnade hon bort. Fru Rosvall i Skövde botade benröta på mig, med en salva som bl.a innehöll honung och svavel. Blåsor på tungan kom av förtal, den som fått det skulle gå utanför stugadörren och räcka ut tungan mot kyrkan och säga med tungan hela tiden hängade ute. "Blås östan blås västan blås blåsor från mej". / Larsson Lerdala Läkekonst 6 Djur i magen kunde man få om man sov med öppen mun i en hage, det gick lätt att få upp det genom att göra en välling av brännvin och snus och ta in då kom otyget upp medsamma, om man skulle sova middag ute och tog en pris snus eller en sup in- nan man gick och lade sig var det ej farligt att något djur kom i en. Isak i narräng blev sjuk en gång men han blev aldrig bättre ty för honom fanns ingen bot sade han, han hade fått en levande råtta i sig. Fallandesjuka botade de förr på Fägremo eller Djäknakrogarna när någon skulle avrättas passade de på att få lite blo som de hällde i den sjuke eller också skulle man gå till en plats där de brukade rasta med lik, och taga gräs till en dyna som den sjuke skulle vila på i tre nätter varefter dynan skulle brän- nas upp. Om någon drunknat och man kunde komma åt litet vattens om rann ur mun och ge den sjuke in blev han bra / Larsson Lerdala Läkekonst 7 En som blev gastkramad skulle släppa ett vådeldskol mellan linne och kroppen, samt vid den tid som han blev anfäktad läsa i en bönbok. Den som blev gastkramad blev andtruten och fick blå märken som efter fingrar på armar och ben. För att vara säker på att få gå i fred för gastar och andeväsen skall man bära följande vers nerskriven på papper "När man satan vill bestrida, och försöka listelig, var o Jesus på min sida att jag vinner evigt liv. Herre vändes du mig hjälpa, när de onda ochja stjälpa. Jag håller mig förvist till dig o jesus krist." Hicka skrämde man bort. Om en galen hund bet en person skulle han försöka få tag i hans tänder och bränna till pulver och gnida betet med sen bet ingen hund honom mer. För håll i sidan var det bäst med värme, kunde man få tag i ett kattskinn drog det bäst ur / Larsson Lerdala Läkekonst 8 värken. Nedsätta folk kunde elaka personer göra, om de lejdes att göra det av någon som ville en illa. Då var det att försöka få tag på ett plagg som tillhörde ovännen och gå till ### i Skara, hon läste då över sjuk- domen på plagget och sedan skulle man osedd åter ställa det, då sjukdomen angrep ovännen. Men det var synnerligen noga med att plagget verk- ligen tillhörde den som ville en illa, var det en oskyl- dig blev man sju gånger värre nersatt.