Transkriberad uppteckning

Det var tre flickor som var vid Strana och badade. Min morbror var med dem. Rätt som det var så höll den ene av flickorna på att sjun- ka. I detsamma fick morbror se en blåklädd karl som satt på axeln på den flickan. "Ser du inte att du har Näcken sittande på dig", skrek han. Men då blev gubben borta. Flic- kan kom upp igen och började simma. Näc- ken hov sig ned i vattnet så att det bull- rade. Han kunde inte höra sitt namn näm- nas, och det var tur, eljest hade han tagit flickan med sig i djupet. Efter den dagen dröjde det länge innan någon vågade att bada vid Strana. Det var en pojk som bad vid Flôtävja. / Då kom det en blåklädd karl och red på en ko. Kon var svart på båda sidor och vit åt ryggen. Pojken blev rädd så han kutt upp ur vattnet. Den blåklädde hov sig i vattnet, så att det bullrade i vatt- net. Både den blåklädde och kon försvann. Pojken sprang hem. När han kom hem, så föll han, och blodfradgan stod om mun- nen på honom. Vid Vingän var en liten pojke ned vid äl- ven. Då kom det en blåklädd gubb fram till honom och frågade, om han ville rida på den fina hästen. Den blåklädde steg av häs- ten. Den lille som inte kunde tala rent sa- de: "Näcker inte ôpp", så jag kan inte rida. Han räckte inte upp och kunde inte rida. Då red Näcken direkt i älven. Näcken fick hö- ra sitt namn, och då hade han inte makt. Det var så många gånger som folk kom ut för Näcken efter älven. – Om en ville lära sig / att spela, så skulle en ta en katt med sig till älven och kasta den i vattnet. Katten fick inte ha ett enda vitt hårstrå. Tre tors- dagskvällar skulle en gå med katten och kasta den i älven. Tredje torsdagskvällen så fick lära. Om en slog sönder den fiolen som Näcken hade lärt en spela på, så glömde en konsten att spela.