KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomtar

Berättare: Greta Eriksson (f. 1862)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Tomtegôbben" var liten. Så var han gråklädd. Di har inte trivs sedan di gamle timmerhusa kom bort. "Tomtegôbben" var hedning. Han ville inte ha något Guds ord. Det har varit flera väckelser här, så "tomtegobbra" har inte kunnat stanna kvar. På en del ställen hade di allt nytta av dem. Jag mins mormor. Hon hade allt sett tomtegôb- ber, men hon hade aldrig haft ont av dem. Om en sa, att hon var dum som trodde på toc- ke, så blev hon ond och sa att vi inte kun- de begripa detta, för vi var för dumma. Så ta- la hon om att farfar hennes hade legat i höladan och skulle sova middag. När han vakna så låg han i ladugården, och då stod det fullt med tomtegôbber kring honom. / Di hade så roligt. Men när han började att röra på sig, så blev di borta alleihop. - När far min var ung och tjänade dräng på Henda så skul- la han gå upp på rännet och ge hästarna natt- for. Jämt när han stack upp lyktan på rän- net så slocknade hoon. Han gick ned och tän- de henne igen. Men hon slocknade på sam- ma sätt. Tredje gången hon slocknade, så svor han till och frågade vem som förde konster med honom. Då fick han ett slag för käken så han blev liggande en lång stund. Se'n gick han efter stallkarlen, som fick gå och ge nattfor. På mor- gonen så hade far ett blått märke på kä- ken. Det var som efter fingrar. "När Du nu kom så sent," sa stallkarlen åt far, "så skul- le du ha hälsat och varit hövlig när du gick in genom stalldörren, så hade det inte varit farligt." Om en var tyst och besked- lig, så hade en inte ont av dem. - Tomtar- na kunde smyga sig med en igenom dörren när / som helst, för di var osynliga för det mesta. Di var av Lucifers släkte. Det var på ett ställe som gubben och drängen höll på att tröska. Det blev så drygt i ladan, så gubben blev trött. Han tyckte inte det stod rätt till. Så ville han se efter en natt. När allt hade blivit tyst, så kom det en liten grå gub- be och hade ett ax på ryggen. Han kasta ned det på logen och pusta och tog med han- den i ansiktet. Så litet har du väl inte behövt att pusta för, sade gubben. Om du väntar tills jag får bära bort allt jag burit hit," svarade tom- ten, "så har du inte nô å skryte över."

Socken Hammarö
Landskap Värmland
Härad Karlstads hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR