Transkriberad uppteckning

Jag kan inte mins att några strån lämnades kvar med vett och vilja. Det var allt noga med att stråna skulle med. Men var det några strå kvar, så nändes en inte ta bort dem för di kunde stå till frö. När en sluta med havreskärningen eller råg- skärningen, så "tog en har'n". Det var den sista skåren. Det skulle finnas en hare i den. När en kom till ända på skåren, så skrek en och schasa bort haren. Detta var inte annat än att en skulle ha något att skämta med. Al- la var trötta och glada att komma till slut. Den sista neken kallades "löktenek". Den skulle en ha till fåglarna om julen. Om en fick udda nek vid hopsättningen av säden, så fick en en "horunge". Det var "horeneka." / Den som kom till byn först om julmorgen från kyrkan, skulle få skörden inbärgad först. När de första nekerna lades ned i labôtten så lades en flaska brännvin och en ost in bland dem. Den kallades för "tröskepôtta". Det blev kalas av det, när en hade tröskat de sista nekerna. "Lokatt å lâkatt" kallade en dem som var på logen och i ladan. Dubbelax betydde att en skulle få bra skörd näs- ta år. Tvillingax betydde att det skulle bli tvil- lingar i huset. I mina pojkår hade en inte annat än slaga att trös- ka med. Då fick en börja på hösten medan det var något kvar av dagen för att en skulle hinna med att få rågen avtröskad till jul. Det var stort om en kunde vara färdig med all trösk till jul. Det berodde ju på vad en var till karlhjälp. Med två tröskare tog det bra om en höll på dag efter dag. Först, när en kom till logen på morgonen, så / kasta en fram tre eller fyra stör ur ladan på logen och lade upp dem i bakre ändan av logen med rötterna mot väggen. Se'n börja en tröskningen och tog en eller två neker i sänder och lade på golvet och trös- kade. Halmen lades vid främre ändan av logen. När de tre el. fyra stören var tröskade så skaka (?) en upp halmen i ladan, tog en riva och raka å ax och stubb av säden och sköv den till bak- re änden på logen. Se'n var det att kasta upp an- dra kärvar ur ladan. En hade det roliga för sig att en skulle lära folk, som kom på logen, att sjunge "lovisa". En var kvick att sätta slagan om halsen och kläm- ma till.